Belladonna

I lager.

249 kr

Traditionellt bruk och  användning i homeopatisk beredning

Belladonna sägs ha använts vid "häxkonster" under medeltiden. Italienska kvinnor droppade det i sina ögon för att vidga pupillerna och göra ögonen vackrare - "bella donna" betyder just vacker kvinna. Växten innehåller alkaloiderna atropin och hyoscyamin, som används inom konventionell medicin mot spasmer, illamående och yrsel. Samuel Hahnemann utförde en provning av medlet redan 1799 och använde det mot scharlakansfeber.

Det vanligaste namnet är Belladonna men växten heter Atropa belladonna. Den växer inplanterad i hela Europa. Och det är de färska bladen och blommorna man använder vid beredning av det homeopatiska medlet. Trots att alla växtens delar är giftiga i sitt ursprung har den genom hela vår historia använts mot infektioner och inflammationer (men är så klart inte giftig på något sätt i homeopatisk beredning).

Belladonna används för att behandla åkommor med ett snabbt insjuknings förlopp och infektioner med inflammationer, som hög feber med värkande ögon, influensa, halsfluss, halskatarr, torr rethosta (som blir värre när man pratar) och öronvärk (särskilt på höger sida och som blir värre om man blir våt eller kall om huvudet).

Till symtomen hör; bultande smärta; blek mun och bleka läppar; ljusröd tunga; rött, varmt ansikte och torr, flammig hud (men kalla händer och fötter).

Det ges också mot; dunkande huvudvärk då minsta ögonrörelse intensifierar smärtan; bölder; krampanfall; förlossnings smärtor; svullna, röda bröst vid amning; blåskatarr; orolig sömn etc.

Symtomen lindras av värme; av att stå eller sitta upprätt; av varma omslag på det angripna stället. Medan de förvärras genom att ligga på höger sida; av rörelse, buller och stötar; av ljus och solsken; av att ligga ner; av tryck; vid vistelse i sval omgivning.

HOMEOPATISK KONSTITUTION

Belladonna personer har ofta god fysik och hälsa och är starka och energiska till både sinne och kropp. De är livliga och underhållande, men när de blir sjuka kan de bli våldsamma och "halsstarriga" och kan då slå, bita eller sparka omkring sig. Deras besvär karakteriseras alltid av ett rastlöst, upprört beteende och extrem känslighet för ljus, ljud, rörelse och beröring.