Chelidonium

I lager.

249 kr

Traditionellt bruk och användning i homeopatisk beredning

Enligt signaturläran innebar skelörtens gula växtsaft att den var verksam mot lever sjukdomar (som tex gulsot). Saften är i sitt ursprung giftig (men inte i homeopatisk beredning) och användes förr för att ta bort vårtor. Skelörten tillhör vallmo familjen.

Vanligt namn är skelört och finns inhemsk i Europa (nu spridd till många länder). Hela den färska blommande växten används i den homeopatiska beredningen.

Chelidonium individer är vanligtvis mager lagda och ljushåriga och blir lätt ångestfyllda och modlösa. De kan vara mentalt tröga och ovilliga till ansträngning. De får lätt huvudvärk som åtföljs av slöhet och apati och de känner ofta sug efter ost och varma drycker.

Detta  medel ges mot lever- och gallbesvär (tex gallsten, matsmältnings problem, gulsot och hepatit). Ett kännetecken är en molande smärta i nedre delen av höger skulderblad, tillsammans med upprörd mage, illamående, kräkningar och eventuellt utspändhet i övre delen av buken. Magsymtomen lindras när tarmen töms och symtomen är vanligtvis koncentrerade till höger sida. Medlet kan också användas utvärtes för att behandla vårtor.

Människor som är sjuka och behöver detta medel känner sig vanligtvis "ur gängorna" eller illamående, är deprimerade och har molande huvudvärk. De har gulblek hy och ena foten kan kännas varm medan den andra känns kall.

Symtomen lindras av mjölk och varm dryck; efter maten; av fast tryck. Men förvärras av värme; av väderomslag; tidigt på morgonen; vid fyra tiden både på morgonen och eftermiddagen.